tisdag 12 maj 2009

Mr HPV Sweden - själen och hjärtat

Samtal med Mats Nilsson - som startade vår förening. HPV Sweden, som den hette från början.

Ett telefonsamtal om HPVS historia och om vad Mats gör nu och om lite annat. Mats Nilsson berättade för Claes Unge


-------------------------------------o----------------------------------------


-------------------------------------o-----------------------------------------

Sammanfattning: Allt började med Mats och hans stora intresse för HPV och ett besök vid VM för liggcyklar i Wolverhampton 1991. Det inspirerade honom att skriva ännu fler TRAMPKRAFT och senare att bilda vår förening .

På grund av sina unika insatser är Mats nu hedersordförande!

Slutligen kan man konstatera att Mats fortfarande verkligen har många idéer och synpunkter, det är ett lovande tecken, kanske kan vi hoppas en återkomst ...

--------------------------------------o------------------------------------------


Om Mats Nilsson:

- Är 45 år gammal.

- Född och uppvuxen i Norrland.

- Utbildad 4-årig Teknisk El-Tele.

- Har jobbat med underhåll av försvarets radiotelemateriel i Umeå.

- Jobbar nu som teknisk lärare i underhåll av radiomateriel vid FMTS - Försvarsmaktens Tekniska Skola - i Halmstad.

- Bor i Stamnared - en liten by 17 km norr om Varberg

- I en villa med uthus med plats för alla cyklar och lite betesmark.

- På landet, i ett öppet och lite backigt landskap.

- Är gift med Maivor sen 2004 och har två barn (Markus & Matilda) och ett bonusbarn Mimo och 30 får, som Maivor sköter.

- Äter allt, nja, gärna lax eller köttfärsrätter med pasta eller ris + chokladpudding (mmmmmmm….)

- Dricker gärna O´boy eller julmust.

- Har just läst ”The third lynx” av Timothy Zahn.

- Cyklar: Finns totalt 15 stycken i familjen ! Mats har sju varav fyra är liggcyklar – en Roulandt, en Lightning P38 , en Easy Racer Gold Rush och en Challenge Mistral.

- Övrig i familjen: Maivor har en Kettwiesel & Bjällby, Mimo ett hemmabygge och en Hase Trets – påhängsliggcykel.

- Bil: Renault Megane , tyvärr behövs den för pendlingen till jobbet. Bil in till Varberg och sen vidare med tåg till Halmstad.


-------------------------o-------------------------------------------------------


Mats i Sydsvenskan 1998.


Hallandsloppet 2004. Foto J-I Ljungberg



Mats cyklar, från vänster Roulandt, Lightning P-38, Challenge Mistral, Easy Racer Gold Rush. Foto Mats Nilsson


Maivors Hase Kettwiesel med Trets påhängscykel och Bjällby med barnsits. Den lilla liggcykeln är ett hemmabygge till Mimo. Foto Mats Nilsson

---------------------------------------------------------------------------------

Hur började det egentligen?

”Så här var det nog: Det startade 1989/1990 när jag började intressera mej för liggcyklar. Jag gick med i IHPVA - International Human Powered Vehicles Association.”

”Jag insåg att det fanns en hel del därute i världen. Internet låg i sin linda så det var gällde att läsa cykeltidningar för att hitta information. Det var framförallt i USA det rörde sig. För att få den information och de broschyrer jag ville ha brukade jag skicka med en dollarsedel – det hjälpte ofta”

Efter ett tag insåg Mats att det kanske fanns fler som kunde vara intresserade av informationen. Mats tog kontakt med de svenska medlemmarna som fanns i IHPVAs medlemsförteckning. Intresse för en svensk förening fanns, visade det sig.

För Mats egen del kom det stora lyftet med VM för liggcyklar i Wolverhampton sommaren 1991.
Mats kände : ”Men wow – det här måste missioneras om”.

”De första 7-8 åren arbetade jag helt ideellt men till slut blev frimärkskostnaderna övermäktiga. HPV Sverige bildades formellt år 1992 med TRAMPKRAFT 1:1:92 som började komma ut 1992. Från början hette klubben HPV Sweden men på inrådan av någon
( Henry Riedel ? ) bytte vi till HPV Sverige.

” Med hjälp av Bengt Hedbjörk formaliserade vi klubben, skrev stadgar och fick på det sättet tag i föreningsfrimärken. I mitten av 90-talet tror jag det var. Bengt och jag hade även kamp med Vätternrundan som då på tämligen luddiga grunder stängde oss ute.”

Mats summerar: ”Det var en härlig och intensiv tid med cykling, jobb, cykling, jobb och ett och annat nummer av TRAMPKRAFT och många kontakter med andra cyklister ……………….”

Varför slutade du i juni 2007?

Mats funderar. ”Jag hade nog under ett antal år egentligen känt ökad frustration över att inte hinna med eller orka med allt jag ville. Under de sista åren var det i mångt och mycket andra som hjälpte till att föra HPVS skutan framåt. Ett stort tack till alla mina kompisar – ingen nämnd och ingen glömd. Alla gjorde ett förnämligt arbete. De har förtjänat ett tack flera gånger om!”

Men också sådana viktiga saker som att Maivor kom in i hans liv och nya arbetsuppgifter på annan ort betydde mycket.

Så här gick det till: ”Maivor och hennes dåvarande make Misse var tidigt medlemmar. Och Maivor var sen ett antal år föreningens kassör och förde medlemsregistret. 2003 skulle jag cykla ner till HPV WM i Friedrichshafen i södra Tyskland och på vägen var det en liggcykelträff i Göteborg.
På vägen söderut från Göteborg passerade jag Maivor, som nu var frånskild. Det sa ”klick” – om det inte omedelbart, så var fall det lite senare. Jag skrev ett brev och det visade sig att hon haft liknade känslor – så på den vägen är det – ja alla tycker detta är romansiskt – visst är det?” skrattar Mats med Maivor i bakgrunden.

”Det var en stor lättnad att kunna lämna över till en ny ordförande och bara bli suppleant vid årsmötet i juni 2007!”

( Den nya styrelsen utsåg omgående Mats till Hedersordförande, som tack för hans insatser ! )

Hur är det nu?

”Onekligen lugnare”, säjer Mats! Men detta innebär inte att han slagit sig till ro med det lugna lantlivet.

Mats har synpunkter på HPV Sweden. Han tänker – tror jag - på e-post-listan och undrar varför medlemmarna inte pratar direkt med varandra utan att blanda in samtliga medlemmar.
En tanke som Mats lyfter fram är: Tala är silver och tiga är guld! Han tror att om folk kunde sansa sig och skriva längre inlägg istället för så många korta då skulle han nog orka och hinna med att läsa inläggen på e-post- listan.

Och teknik-debatten om elmotorkoncepten. Han känner tvekan. ”Människan är bekväm, så risken är stor att det blir liggcykelmoppar av det”!

Mats tar också upp att fokus nu har kommit ligga på annat än liggcykling till exempel på trafikmiljöer och liknande frågor. ”Nog så viktiga frågor,” tycker Mats, men menar att det istället borde vara CFs och SCSs uppgifter att driva dessa frågor. Han tycker det är olyckligt att tre cykelföreningar nu jobbar med samma frågor. ”Men jag är kluven” , säjer han – ”för samtidigt skäms jag över hur dåligt CF och SCS gör sina röster hörda! Vi kanske har en funktion att fylla, trots allt!”

Vad har du för cyklar?

Roulandt – 1986, som mest sparas som cykelhistoria!
Den är den första serietillverkade liggcykeln i modern tid. Idag hopplöst passé men den har sin charm!

Lightning P-38 1989 köpt begagnad. Ett antal sprickor i ramen behöver lagas – silverlod – hjälp sökes! Den får säjas ha gjort sitt efter 60 000 km varav 47 000 med last på långturer.
En favorit! Hade plånboken tillåtit skulle det bli en till. Den är mycket välbalanserad och en verklig klassiker i cykelvärlden.

Easy Rider Gold Rush 1994. En glidarcykel som aldrig fått bekänna färg hos mig. En riktig klassiker men vägarna runt Stamnared är tyvärr inte lämpade, så den vilar mer eller mindre permanent.

Challenge Mistral 2003. Efter diverse anpassningar har den kommit att bli både min vardagscykel och långfärdscykel. Nästan lika skön som Lightning men betydligt smidigare att transportera och på långfärd.

Slutligen: jag har också en Itera Plastcykel, en MTB samt en minicykel, som jag någon gång i framtiden tänkt bygga om till liggcykel.

Du cyklade jättemycket förr! Hur är det nu?

Fakta : Mats cyklade väldigt mycket under hela 1990-talet. Hans Lightning rullade 60 000 km. Enbart 1993 körde Mats 725 mil - 51 dagar långfärdscykling kors och tvärs i Sverige och utomlands.

Mats säjer: ”Jag känner stundtals ett enormt sug efter att få cykla långt, men familjeliv kommer i första hand. Så det får bli drömmar just nu…”

”Cyklingen ligger nu på pinsamt låg nivå. I fjol cyklade jag en (1) gång. Maivor pratar om att vi borde komma igång med cyklandet i år och eventuellt göra en långtur. Den som lever får se” , avslutar Mats.

Vad tycker du har varit roligast ?

”Ja, det är nog att liggcykelintresset tagit fart trots att det inte är i den omfattning jag trodde för några år sedan. Men ändå …”

Och vad har varit negativt?

”Två saker. Det första är alla intressanta liggcykeltillverkare och tidningar som har försvunnit”.

”Det andra är att föreningen inte expanderar mer. Det sistnämnda kanske är nått som ligger i tiden eftersom många andra nationella HPV- föreningar också står och stampar på ungefär samma medlemsantal”.

Det kanske hänger samman med att vi inte har nån i Sverige som tillverkar och regelbundet säljer liggcyklar, frågar jag – ”Jo, det kanske det gör”, menar Mats …

Vår tidning TRAMPKRAFT är din skapelse – den läste jag själv med stor behållning ….

Mats anser att det idag skulle vara en blogg men när han började var det papper som gällde för att föra ut information. ” Det gällde att fylla tidningen med så mycket intressant material som möjligt! ”

”Fortfarande är jag en sådan som hellre läser på papper och har synnerligen svårt att kasta alla fina cykeltidningar, vilket märks hemma. Kanske Cykelmuseet på Varbergs Fästning kan vara intresserade av en del.”

”Jag har tyvärr tappat bort några av våra senaste nummer av TRAMPKRAFT på papper. Snyft, snyft” … säjer Mats …

Vad saknar Du nu? Debatten eller ? ….

” Nä, frågan är fel ställd! Det är tid som fattas – tid att engagera mig mer och cykla mer. Men min filosofi är – det är bättre att ta det lugnt än att göra en halvmesyr!”

Men Mats kanske kommer tillbaka – engagemanget skymtar fram, tycker Claes sig märka.

Hur ser Du på framtiden för HPV Sweden?

”Det är klart HPV Sweden har en framtid”, menar Mats !

”Klubben har breddats med medlemmar som har vikcyklar och andra alternativ”.

”Men trots detta är jag mest inne på om vi borde ha en svensk liggcykeltillverkare. Det skulle ha stor betydelse”.

”Jag har under åren sett en del koncept ( mot tystnadsplikt ), som skulle stått sig väl i konkurrensen. Men ännu har tyvärr inga konkreta resultat nått . Jag tror - avslutar Mats –
att Rolf Åkerberg är den som är närmast en fabrikation – även om det bara är enstaka exemplar varje gång! Nu hoppas jag att någon rättar mig, det finns fler som tillverkar i mindre skala.”

Text Claes Unge

måndag 11 maj 2009

UCI inför hårdare regler



Felt DA. Snabbaste UCI legala cykeln 2008

I sin iver att hålla cykelsporten "ren" har UCI börjat tolka sina egna regler hårdare. De cyklar som drabbas den här gången är tempocyklarna som de senaste åren blivit mer och mer strömlinjeformade. Den officiella förklaringen att cykling inte i första hand handlar om teknik utan om prestation låter ihålig med tanke på att sporten inte lyckas få bukt med dopningen. Vi som kan vår historia vet att UCI är bakåtsträvare som inte drar sig för att förbjuda allt de inte anser vara "äkta".

Läs mer i en artikel i NY Times (på engelska)

söndag 5 april 2009

Liggistkläderna har kommit!


Bild framifrån

Liggistkläderna anlände i veckan med UPS. Först upplevde jag färgerna som för starka men nu tycker jag att de stämmer väl överens med förhandsversionen. Passformen är bra även om byxorna är i tajtaste laget över knäna.
Ser verkligen fram mot första turen med nya klubbdressen. Nu känns det som att vi är en riktig cykelklubb!

fredag 3 april 2009

Återförsäljare av velomobil i Sverige!


Sunrider

Sveriges första återförsäljare av velomobiler blev Westlings Cykel i Stockholm. De säljer sedan årsskiftet Sunrider förutom Christiania Bikes som saluförts sedan 2004. Sunrider kan fås med el-assist som hjälper till upp till 45 km/h. Förhoppningsvis blir det här början till ett ökat intresse för velomobiler i Sverige. Vågar man hoppas på en Sunrider i "SM i Cykelbil" i höst?

Länkar:

Sunrider (på holländska)

torsdag 13 november 2008

En riktig ”liggist” från Katrineholm !


Foto: Sofia Forss

Samtal med HPVSwedens medlem Gudrun Forss den 24 oktober 2008.
Ett spännande samtal tycker jag – Claes Unge, som pratade med Gudrun på telefon, då SJ inte kunde köra den dagen och vi kunde inte träffas personligen!

Gudrun är ovanlig – hon cyklar velomobil – det är inte många kvinnor som gör!
Hon tror det kan vara hon själv och kanske två till i Sverige , men vet inte riktigt.
Säljer nog bilen i sinom tid och satsar på muskelkraft, säjer hon! Och naturligtvis är Gudrun medlem i HPV Sweden - en föreningen just för muskeldrivna fordon.

Om Gudrun Forss

• Gudrun har nyss blivit folkpensionär !
• Hon bor på landet i byn Forsa drygt en mil utanför Katrineholm - i ett stort vitt hus mitt i den levande landsbygden i Sörmland.
• Gudrun har ett långt förflutet med kyrkligt arbete – i Belgien och i Bryssel och i Frankrike och i Paris .
• Skulle blivit missionär, men fastnade i Europa med fina utbildningar: sjuksköterska, franska språket , barnmorska, tropisk medicin och inte minst ett flygcertifikat.
• Är hemma i Sverige sen 10 år och har varit diakon i Pingstkyrkan och ”anhörig anställd” för att sköta sina gamla föräldrar . Pappan lever men Gudruns mamma har just avlidit.
• Gudrun pendlar mycket - inte minst till sin gamla pappa som är på ett äldreboende utanför Katrineholm – tre mils väg från hemmet.
• Hon har en Leitra – årsmodell 1998 tror hon, köpt av HPVS-aren Tero Linnanen i våras.
• Leitran har el assistans – ” en mycket bra uppfinning ” tycker Gudrun.
• Hon har faktiskt också en vanlig cykel men även en bil som hon hade hoppats att kunna sälja, men som just nu används för besöken hos sin pappa och lite annat ...
• Ideelt arbete i Pingstförsamlingen och engagemang i sånggruppen är också delar i hennes liv …


Foto: Sofia Forss

Varför blev det just velomobil ?

-Tro´t om du vill, men jag har rätt nyligen också blivit intervjuad i lokalpressen – i tidningen ”Sörmlandsbygden” !
Rubriken löd : Mer miljövänligt kan det inte bli - Nu säljer Gudrun bilen och satsar på muskelkraft”

Hur kom Du på det ?

-Ja, det är kanske inte sånt man kommer på helt plötsligt – det kommer långsamt och mognar fram …
-Har ju cyklat mycket i mina dar – både utomlands och här hemma – så cykling känns naturligt. Man kan inte heller bortse från det där med motionen …har en känsla att det är vettigt att vid min ålder inte försumma möjligheten att röra sig ordentligt – förresten inte bara i min ålder.

-Men jag har länge funderat på alternativ till bilen. Och försökt tänka ut om det skulle gå att klara sig utan bil ,men då istället med en velomobil – och i mitt fall en Leitra med el assistans. Egentligen har jag ju faktiskt en bil nu – som bara drar lite ström .

( Jag undrar just om det kan finnas nån koppling mellan flygcertifikatet och att en Leitra på sitt sätt liknar ett flygplan,
undrar jag Claes U, så där lite vid sidan … )

Hur mycket kör Du och vart ?

-Säkert en gång i veckan hittills - men då har det ju varit vår , sommar och höst ! Det blir till Katrineholm och andra ställen berättar Gudrun…

-Min väg till Katrineholm – som jag kanske mest cyklar – är 12.5 kilometer men tyvärr med tre svåra uppförsbackar . Men jag har som tur är min el assistans – min lilla elmotor, som verkligen hjälper till.

-Kanske blir det annat till vintern. Jag har nog tänkt att det går bra att köra även på snö och is eftersom min velo har tre hjul – två fram och ett bak – så vingligt blir det ju inte – men det är klart halkan kan kanske bli ett problem.

(HPV Sweden rekommenderar här en diskussion om dubbdäck!!)

Hur bemöts du??

-Lätt att säja: mina vänner och anhöriga tyckte inte jag var
klok …
-Men nu efter minst ett halvår kan jag verkligen säja att jag inte ångrat mitt köp – tvärt om – kanske kan det inspirera någon.

-Men visst blir man uppmärksammad av folk när man kommer och kör … det vet väl egentligen alla ”liggister” med annorlunda cyklar.

-Lite spott och spe kan man ju tåla tycker jag ,men det visar sig också att många faktiskt är både intresserade och mycket nyfikna !!

Hur tog du artikeln i lokaltidningen ”Sörmlandsbygden” ?

-Ja, det var kul och intressant. säjer Gudrun. Dom har väl sett mej komma farande med min Leitra, så dom visste att jag fanns.

-Sen skulle dom göra en artikel om Alternativa fordon och min Leitra kan väl klassas in där. Det var så det började.

-Men sen var det ju det där om att jag skulle sälja bilen. Ja, det blir så – men det kommer att dröja lite. Min gamla far finns på tre mils avstånd – och det känns faktiskt lite långt trots el assistansen. Alla andra kortare sträckor försöker jag använda Leitra – man är ju verkligen skyddad mot regn och rusk – och lite varmt blir det faktiskt under huven … inte dumt, menar Gudrun.

Vad vill du att man gör bättre på velomobilerna ?

-Ja , det är en viktig fråga tycker Gudrun. Man sitter ju innesluten och det känns för min del riktigt bra – har ingen cellskräck – det kanske en del skulle kunna få.

-Men jag kan ju sträcka ut handen och säja till medtrafikanter att ”Nu vill jag svänga vänster eller höger” men det är lite svårt – luckorna sitter lite för lågt. Det blir omständigt !

-Jag har tänkt på om man inte skulle kunna ha backspeglar utanpå också och också en ”blinkers” uppepå huven !

-Det är också möjligt att jag blir latare och latare – kanske en starkare el-motor med gaspedal skulle vara nått, säjer Gudrun skrattande.

-Jag vet inte , men det kanske blir en ”riktig bil” då med registeringsnummer och sånt, säjer Gudrun frågande …

Och så var det där med låsningar av velomobilen till vardags när man är ute och kör … Jag har lite problem med detta … tyvärr, konstaterar Gudrun – den är ju vacker Leitran – röd och vit och väcker alltid uppmärksamhet. Så låsa måste jag ju på nått sätt …

Jag vet att vi har verkliga experter på velomobiler i HPVSweden – kanske Lars Viebke eller Frederik van De Walle eller nån annan kan göra nått åt saken !

(Detta är en vädjan till HPVSwedens experter!!!!)

Vad betyder HPV Sweden för dej ?

-Det visade ju sig direkt att Tero Linnanen var medlem , så det var ju självklart att jag också skulle bli det. Det är väl den enda föreningen för just muskeldrivna fordon i Sverige (?) vad jag vet, säjer Gudrun.

-Jag tittar faktiskt varje dag på emaillistan och följer med intresse allt som debatteras – bla tycker jag att den senaste tidens diskussion om el assistans har varit vettig – min Leitra är ju just sån – egentligen är det ju en liten ”miljöbil” om jag får säja det, avslutar Gudrun.

Läsa mer http://www.leitra.dk/

Med penna och telefonlur

Claes Unge HPVS

Vätternrundan 2009

Nu har anmälningstiden gått ut för nästa års Vätternrunda.
Det blev totalt 13 liggister vilket är bättre än i år men vi fyllde inte kvoten på 20 platser. De startande i 2009 års Vätternrunda är:

- Bernt Carlberg, Göteborg
- Johan Fohlin, Flyinge
- Lars Fregler, Göteborg
- Jörgen Holmsbo, Hindås
- Hasse Höjland, Vejle
- Mikael Kowalewski, Stockholm
- Tero Linnanen, Skovlunde
- Stefan Nilsson, Örebro
- Per-Eric Rosén, Uppsala
- Morten Rydahl, Virum
- Ssas Scherrenberg, Houten
- Krister Spolander, Stockholm
- Frederik Van De Walle, Södertälje

Läs mer om Vätternrundan på deras hemsida.

lördag 8 november 2008

Smart trike från Holland


Taga är ännu ett innovativt fordon från holland. Här har man kombinerat en trehjulig barnsulky med en trehjulig cykel. Resultatet blir ett fordon som kan cyklas till tex mataffären och sen tas med in som en sulky. Den går även att ta med på bussar och tåg utan att man behöver betala extra. I framtiden kommer det även olika alternativ till barnsitsen som sitter på original.
Taga har fått pris på olika fackmässor och det verkar inte vara oförtjänt.
Enda nackdelen är väl priset som ska ligga på ca 1800 euro.

Läs mer på hemsidan och kolla speciellt på filmen som visar hur man ändrar mellan cykel och sulky.